Grön höstdepression.

Jag hoppas man hinner mitt i den rykande naturdebatten komma ihåg att frivllighet ju verkligen inte någonsin varit någon dygd. Hur ofta lyfter ni handen då det begärs frivilliga för extra arbete? Faktum är att man med frivillighet inte åstadkommer tillräckligt snabba ändringar om det inte finns finns något annat inbakat däri, låt oss säga t.ex. rättvisa, måttfullhet eller ambition. Hur skulle det gå med skattebetalningen om den vore frivillig? Eller följandet av trafikreglerna?    

Jag håller med den nya ministern att alla medborgare ska få känna att naturskydd är deras sak. Det tror jag att alla natur- och miljöorganisationer håller med om. Men som miljöorganisation så står ju givetvis det konkreta natur- och miljöskyddet också i topp. Vi är bombsäkra på att natur- och miljöskydd även är för det allmänna bästa. Tänk om allemansrätten skulle utfärdas på frivillig basis? Som värst skulle icke-markägare då enbart få njuta av betongdjungeln. Jag skulle till det sista motarbeta en sådan frivillighet. Likaså följandet av t.ex. trafikreglerna. 

Jag tycker inte man kan bygga upp lagstiftningen baserad på frivilliga åtgärder. Vissa missförhållanden kräver onekligen stöd i den finska lagen. Och dessutom är det idag redan faktiskt ganska sällan som det tvångsinlöses mark till naturskyddet. Faktum är att det finns MASSOR av jobb kvar för natur- och miljöskyddet; miljögifter, havets försurning, klimatförändringen etc. Kompromisser är bra i en demokrati, men att dra mattan under fötterna på motståndaren att den står i nolläge är ofattbart.  

Jag kan inte ännu riktigt placera den nya miljöministern. Är hon vargen i fårdräkt eller bara röstfiskare? Mera natur/ miljö kan jag ännu inte förknippa med henne.


Henna